Man skall leva i nuet...

Men en sån här grå, trist och halvregning junidag, så drömmer jag mig bort till vår planerade semester.

Om exakt 2 v befinner vi oss här, i Cumbre de Sol vid Costa del Sol, Spanien. Vi har hyrt ett radhus i ett område med stooooor pool! Det blir i lägenhet ist för hotell. Då kan man äta frukost vid valfri tid och valfria kläder. ( Visst är hotellfrukost underbart, men helst utan barn)





Bakom poolen ligger radhusen där vi skall bo. Nära poolen kan man säga.

Och mysiga stranden vid havet.

Om man tittar längst upp, till vänster så ser man området där vi skall bo. Vi behöver hyra bil definitivt!!!

Dåligt samvete...

Det är vad jag lider av. Av två anledningar.

Dålig uppdatering av min blogg är ena och den andran är ngt som hände tidigare i veckan..

Min äldste son (den försikte av Bröderna Bus) sprang först in och frågade efter en plastburk. Ok- här har du. Senare sprang han in, överlycklig och visade upp sitt byte: en styck groda!

Jag är livrädd för grodor!!! Fråga mig inte varför men jag bara är det. Dom är äckliga, vidriga små kräldjur.

Jag skrek till och min älskade son sprang förskräckt ut för att släppa ut grodan. Sen blev han ledsen och började gråta. Stackars skrutt! Han blev ledsen för att mamma inte reagerade som han trodde: stolt för att han hade fångat ett djur! (som han sen tänkte släppa ut)

Måste komma på ngt som "kompenserar" det som hände. Han skall inte behöva bli som sin tokiga morsa: rädd för grodor.


Här ute bland blommande äppleträd lurar dom "livsfarliga" kräldjuren.....











Annars har vi det bra.

Dop...

Fortfarande tokmycket att göra på alla fronter. Men jag skall inte klaga mer. Herregud, vi har båda jobb, ett hus som kommer att vara i toppskick. Och sjukdomarna vi dras med är ju trots allt bara förskylning.

Så nu ser vi framåt och klagar inte. Bara att gilla läget. Men tyvärr hinner jag inte med blogg och annat socialt. Eller rättare sagt så väljer jag att prioritera familj och vila.

Igår var det äntligen lite vårväder! Underbart! Så mkt skönare allt känns helt plötsligt.

På schemat stod det dop. Inte vilket dop som helst Jag o maken hade fått äran att vara faddrar. Vårt första fadderbarn. Och inte släkt heller. Stor ära med andra ord.

Förutom ABC-postern köpte jag även ett namnsmycke till mitt lilla fadderbarn. Beställde av Maria på Inredningsgalen. Valde ett "vuxenhalsband" som hon kan använda när hon blir äldre. Så fint halsband till superbrapris! Skall nog inhandla till mig själv oxå tror jag.

Nu skall jag greja lite hemma, äta brunch för att ge mig ut i vårsolen och njuta. Och åka förbi huset och se hur renoveringen går. Har inte varit där på en vecka.

Trevlig söndag på er alla!

Nya tider...

Min sista veckan som arbetslös och tidigare halvtidsarbetande småbarnsmamma. Nu är det nya tider som gäller. Heltid och jobb i "stora" staden Göteborg. Det är stort för en hemmakär lantis som helst inte kör utanför lilla staden här. (Finns ju webshop, så varför köra inne i stan?)

Det känns väldigt vemodigt. Men samtidigt väldigt kul. Kul med utmaningen som ett nytt jobb ger. Men väldigt ledsamt att skiljas från barnen. Men hej, dom har ju en pappa som gärna tar över morgonansvaret. Den biten skall verkligen bli skönt att slippa. Tänk att bara gå upp, duscha, klä på sig och bara åka iväg!

Men jag kommer att sakna mina trollungar. Mina busiga killar som jag har tillbringat mkt tid med. Dels för att jag har jobbat mindre, dels genom vår time out i Thailand och nu när jag har varit arbetslös.

Man kan tror att man är "fulladdad" med kärlek nu när man har varit med dom så mycket. Men tyvärr är det ju precis tvärtom! Man vill ju bara ha mer! Mer kramar, mer pussar och mer kärlek.

Nej- inte se det tråkiga med att börja jobba. Barnen tycker att det skall bli kul och spännade att börja på fritids. Det är ju inte så att barnen vill sitta hemma och mysa med sin mamma.

Jag får vara glad och tacksam för att vår småbarnstid har präglats av "flextider", mycket ledighet och äventyr. Att inte behöva jaga upp våra barn i ottan elle hämta dom sist av alla.

Nej- nu skall jag åka till nya huset och släppa in bergsvärmegubbarna. Idag smäller det hörni. Eller borras det kanske jag skall säga.

Tankar ang. barnen och att släppa taget...

När barnen var små oroade jag mig för att dom skulle trilla, klättra för högt, springa iväg eller sätta i halsen m.m. Listan över saker att oroa sig var/är lååååång. Det var inget konstigt att man som småbarnsmamma nojjade sig över en massa saker. Man fick det.

Men nu börjar barnen bli så stora att dom vill leka hos sina klasskamrater efter skolan. Jag känner inte alla hans klasskamrater och vad är värre är: jag känner inte deras föräldrar! Jag vet inte vad det är för människor. Jag tycker det är lite jobbigt att släppa barnen till en annan som kanske inte är så "hönsig" som mig. Som kollar in barnen (i smyg då) så att det inte sker ngt farligt.

Men jag kan ju inte säga nej till sonen som vill leka hos en för mig okänd kamrat bara för att hans mamma inte är bekväm med att han är hos nån jag inte kan efternamnet på ens.

Antar att det går över och man vänjer sig. Som 1:a gången barnen sov borta hos mormor som bebis. Usch- den natten sov man inte mkt.

Det är väl bara att acceptera (med en liten tår i ögonvrån) att barnen blir stora och inte behöver sin mamma för att leka.







Gud vad tiden går fort! Mammas lille gulleplutt som inte är så liten längre.

Vaccinationen from hell...

Igår var jag och barnen på BVC för svinisvaccination. Jag och alla med barn mellan 3-5 år. Jag har gått på hela hysterin (hypokondrikern i mig lever upp nu) och var rädd för att barnen inte skulle få sin vaccin.

Jag stod i kö i 15 min för att komma fram till kölapparna!! I kid you not! Helt tokigt alltså. Men iaf så var allt gansak ok för det var många barn för barnen att leka med och många man kände som man inte träffat på länge. Kaotiskt men småtrevligt.

Men allt freakade ut totalt när vi kom in till sköterskan och lillebror upptäcker att han skall stickas (trots att vi sagt sanningen) med nål. Han började skrika o gråta INNAN hon stack honom. Han skulle minsann inte ta ngn spruta och fäktades och försökt slå nålen mot henne. Storebror fick oxå ett litet bryt och börja gå oroligt runt i rummet och snyfta att han var rädd för sköterskan skulle göra lillebror illa. Det slutade med att jag fick "låsa" lillebrors armar så han spände sig massor och fick flera småstick. Så nu är han ännu mer spruträdd än inna. Värsta fiaskot alltså!

Deras pappa får gå med dom nästa gång. Jag klarar inte av att dom är ledsna och gråter, för då får jag skuldkänslor och vill fly med dom. Barnen och krishantering är inte min grej.

Kvällen fick avslutas med bläddring genom högen av inredningstidnignar som köptes på Hem&Villa mässan.

Idag är ingen vanlig dag...

Nej- för idag fyller vår lillbuse 5 år! Snacka om att han har väntat på den här dagen. Det har varit nedräkning i typ 2 månader nu. (Fast nu räknas det ned till julafton ist, he he)

Inget kalas idag, men firad har han blivit med en efterlängtad Ninjadräkt.

Sen är det lunch på McDonalds som gäller innan alla ärenden. Vi skall till banken och skriva på lån för nya huset. Senare idag skall en mäklare komma över och kolla in vårt radhus. Vi måste ju visst sälja det här huset oxå.

Men sen skall vi mysa med lillskrutten som önskar sig trisslott (han tror att man ALLTID vinner när man skrapat) och glass i stora lass ikväll!

Tvättid och bröllopsdag...

Förrut gick jag till vår tvättstuga. Blev lite arg över att någon tvättade på "min" tid. Jäklar människor som inte kan hålla ordning på tider tänkte jag. Jag gick till bokningsalmanackan och kollade för säkerhets skull att allt stämde.

Ooooppps- det visade sig att jag hade bokat in "torsdagen den 31:e september". Det finns ju inte!Och jag visste det så väl för att idag är det torsdagen 1:e oktober och min (vår) bröllopsdag. Tur att jag inte hade hunnit skriva "arga lappen" till den som tvättade!

För exakt 1 år sedan denna dag var på på Phi Phi-öarna på en weekendutflykt. Lite mysigare än dom resmål vi kollar in i år.

Vi bodde på The Cabana Inn. Bästa läget: precis vid havet men ändå 5 min in till "centrum". Vi toklängtar tillbaka! Trots att det är sönderturistat. Det var en mysig tid vi hade.

Havet och internetlös...

I måndags beklagade jag mig för att jag inte ens hade varit vid havet i sommar. 10 minuter senare ringer våra vänner och frågar om vi ville följa med dom till deras sommarhus. Vid havet! Snacka om att bli bönhörd va?

På två timmar packade vi och drog iväg mot västkusten. Jag tyckte att vi hade varit superduktiga som hade packat och städat undan på så kort tid.

Väl på kvällen upptäckte jag dock att jag att jag glömt min necessär, linser, glasögon och annat livsviktigt. Tur då att vi semestrade med värsta beautyjunkien så det fanns massor av smink och annat jox att tillgå.

Vi hade det supertrevligt. Utan tv och internet. Kortspel, grillning, flyga drake, kubb och fånga krabbor gällde. Barnen ville aldrig åka hem. Jag som trodde dom skulle bli rastlösa utan tv, dator eller Playstation.

Tyvärr så har vi inte internet här hemma heller! Det är något som är fel och därför kan jag inte blogga och uppdatera mig så mkt.

Krabbjakt pågår för barnen och mamman njuter av en bok med nymålade naglar.

Åhh- krabbor! Stolta barnen visar upp sin jaktlycka!

Jag blev så ompysslad och fick olika frirsyrer varje dag av min smink/hårtokiga vän. Fin inbakad fläta som praktiskt strandfrisyr.

Det enda som jag handlade var en vinterjacka till äldste sonen (här är yngste sonen som poserar dock). Äntligen har jag handlat vinterjacka innan allt är slut!

Bättre väder och potatiskastning...

Vilken skillnad på väder!

Solsken och skönt. Det blev en tur ned till stan igen. Barnen har verkligen gjort marknaden iår. Vi har åkt karusell, tagit lotter, ätit sockervadd (blääää visserligen), ätit glass, hamburgare, korv och allt annat snaskigt och onyttigt vi har fått syn på. Men är det Potatisfestival så är det.

Jag vet att maken läser bloggen over there och här är lite bilder på Bröderna Bus. Tyvärr tog batteriet slut efter fem minuter men håll till godo mer kommer i veckan.




Mycket oväsen därav fingrarna i öronen. Dom har verkligen växt ifrån karusellerna och nästa år är det Virvelvinden som gäller. (Inte om jag får bestämma dock)

Potatiskastning. Han träffade inte i hålen så bra, men jäklar vad hårt han träffade! Mössa hade inte varit nödvändigt idag. Lillbusen ville ha mössa. Då är det bara så.

Man kunde göra egna t-shirts av potatistryck. Mästerverket i klass med Picasso.

Glada grabbar i sina nya t-shirts! Gratis och allt. Det gillar vi!

Regn och potatisfestival...

Nu i helgen är det dags för den årliga Potatisfestivalen. Jag bor ju i potatisstaden och här firas knölen med en egen festival. Som brukligt så regnar det. På något mysko sätt verkar regn och festivalen gå hand i hand.

Men jag hoppas det lättar lite så att jag och barnen kan ge oss ut och åka lite karusell. Med karusell menar jag såna låga saker med låg fart. Inga fräcka som barnen hissas upp eller slängs iväg.

Nej- åh nej! Aldrig att jag låter mina barn sätta sig i typ Kanonkulan när den sätts ihop av outbildade, underbetald, outvilad arbetskraft från öst som arbetar under stressförhållanden.

Nej- barnen får åka Kaffekoppen eller Brandbilen. Då kan jag ha full uppsyn över dom. Skulle det hända något så kan jag bara kliva fram och ta med mig barnen därifrån.

Update: Regnet avtog inte men vi gick iväg ändå och åkte karusell och åt sockervadd. Trevligt men blött. Vi försöker igen imorgon och hoppas på uppehåll!

För tidig julklapp...

Igår kom maken hem med en för tidig julklapp!
Han hade läst i min blogg och letat upp en bra present.
Oj oj- vilken bra present att få en måndagkväll va?!?

Han tänkte att jag förtjänade det. Bara så där.
Vilket är väldigt sant ju. He he!
Det var även för att kompensera att han glömt att fira (med paket) några bemärkelsedagar i år.

Tyvärr kan jag inte koppla in min nya giftiga, svarta Kobra för då bryts bredbandet (man kan ju inte leva utan bredband år 2007) och vi orkar inte dra om några sladdar nu.

En annan anledning till att jag fick telefonen nu var för att han har köpt en såååå bra julklapp att jag lika gärna kunde få min telefon nu.

Herregud - vad kan han ha köpt som bräcker det här???

Det får jag se om sex dagar!

Visumansökan avklarat!

Idag har jag haft semester för att åka in till "storstan" Göteborg för att lämna in visumansökan.

Kvinnan på konsulatet lovade att godkänna vår ansökan och det tack vare att jag hade behållit mitt gamla thailändska pass Detta för att kunna styrka att jag en gång i tiden har varit thailändsk medborgare.

Har mest behållit den av sentimentala skäl och hade väl aldrig nånsin drömt om att jag skulle behöva det en dag.

Liten Ann på 7 år.

Passade på att kolla runt i stan lite. Dagens inköp blev en julgransmatta.

Totalt onödigt, men söt.

Lille sonen trodde han fått en ny lekmatta...

Trevlig helg på er alla!

Kalas och ändrade planer...

Igår hade vi kalas för lillskrutten. Igen. Jag vill helst dela upp kalasen när barnen fyller år.

Det blir så mkt folk samtidigtoch jag bara springer runt, runt som en toka.
Jag blir trött, svettig och otrevlig av allt springade.
(Otrevlig mot stackars maken alltså, inte gästerna)

Iallafall, det var väldigt mysigt men det bästa är ändå när man dukat undan,satt igång diskmaskinen och sätter sig i soffan för att andas ut.

Jag och maken tänkte mysa och kanske kolla på en film.
Då ringer telefonen kl 20.45. Våra vänner har fått bilkrångel. Bilen är helt döööööd!
Det var bara för honom att åka och hämta dom (4 mil dit). Skjutsa dom vidare till en fungerade bil och hem igen. Stackarn var hemma kl 23.00.

Själv tittade jag på van Veeteren från förra söndagen.
Helt OK.


Ändrade planer nr. 2

Vi sålde våra matsalsstolar dagen innan kalaset! Kan ju inte säga nej när dom vill hämta fredag eftermiddag.

Tomt. Inga stolar= Skönt!!!

bild: Laila Lindholm, tv4.se och privat

Ny dator...

Förra veckan kom vår nya dator som maken hade beställt.

Den är vit.

Den ser så där art-director-aktig ut.

Typ: vi är kretiva, skapande och lite galna människor.

Lite galna stämmer men sen är det stop.

Iallafall när det gäller maken. Han är en fakta och siffer människa.

Jag är bara galen.

Jag skrattade lite åt den först. Men nu erkänner jag: att den är ju jättefin.

Den fyller iallafall sin funktion: att hålla hos á jour med omvärlden från Thailand.