2010-02-24

Nya tider...




Min sista veckan som arbetslös och tidigare halvtidsarbetande småbarnsmamma. Nu är det nya tider som gäller. Heltid och jobb i "stora" staden Göteborg. Det är stort för en hemmakär lantis som helst inte kör utanför lilla staden här. (Finns ju webshop, så varför köra inne i stan?)

Det känns väldigt vemodigt. Men samtidigt väldigt kul. Kul med utmaningen som ett nytt jobb ger. Men väldigt ledsamt att skiljas från barnen. Men hej, dom har ju en pappa som gärna tar över morgonansvaret. Den biten skall verkligen bli skönt att slippa. Tänk att bara gå upp, duscha, klä på sig och bara åka iväg!
Men jag kommer att sakna mina trollungar. Mina busiga killar som jag har tillbringat mkt tid med. Dels för att jag har jobbat mindre, dels genom vår time out i Thailand och nu när jag har varit arbetslös.

Man kan tror att man är "fulladdad" med kärlek nu när man har varit med dom så mycket. Men tyvärr är det ju precis tvärtom! Man vill ju bara ha mer! Mer kramar, mer pussar och mer kärlek.


Nej- inte se det tråkiga med att börja jobba. Barnen tycker att det skall bli kul och spännade att börja på fritids. Det är ju inte så att barnen vill sitta hemma och mysa med sin mamma.

Jag får vara glad och tacksam för att vår småbarnstid har präglats av "flextider", mycket ledighet och äventyr. Att inte behöva jaga upp våra barn i ottan elle hämta dom sist av alla.

Nej- nu skall jag åka till nya huset och släppa in bergsvärmegubbarna. Idag smäller det hörni. Eller borras det kanske jag skall säga.




8 kommentarer:

Alexandra sa...

Lycka till med nya jobbet nu!förstår hur du känner det.Man sörjer sin tid med barnen ett tag och det gäller bara att acceptera.Jag tycker att man tar mer tid till barnen nu innan man började jobba.Jag läser mer för barnen och skippar tvn när jag kommer hem.För att ägna mer tid för dem.Var nog riktigt lat när jag var mammaledig.För jag var ju alltid hemma.kram kram!

Ann sa...

alexandra: tack för dina kloka ord. och du har ju så rätt.
jag märker ju det själv när jag går hemma och gör inget med barnen. dom bara finns med mig och jag bara skjuter upp för jag kan ju göra det imorgon.
men nu blir det mindre kvalitetstid och då lär jag planera bättre. och njuta av dom små ännu mer. hur det nu är möjligt.

kram o ha det bra!

Huset vid Kullbacken sa...

Hej! Jag är i precis samma situation som dig. Nu har jag
varit hemma i nästan fyra år och ska på måndag tillbaka till jobbet. Dagisinskolningen är snart klar och går okej men det känns så onaturligt att lämna bort dem och det skär verkligen i hjärtat när min lilltös med panik i rösten ropar efter mig vid lämningen. Att det dessutom tjorvar med tider och annan skit på jobbet och ha en man som jobbar borta på veckorna hjälper inte till.

En dålig start känns det som men som du också skriver hoppas jag kunna nyttja tiden väl de timmar man faktiskt har med barnen!

Jag önskar dig all lycka till med både jobb och känslor!
Många kramar Anna

Alla bäckar små sa...

Lycka till nu på nya jobbet, shit av spännande! Alltid lika nervigt att börja nytt jobb, du vet man vill lixom vara fröken duktig.
Vi hörs ju iofs i helgen, efter Ikea besöket..:-) Håller tummarna. Kramen

mamamekko sa...

Man vänjer sig så snabbt! Sen tror jag att man prioriterar tiden med barnen mer när man inte är hemma med dem hela tiden, även om ja förstår att de känns lite vemodigt. Men det kommer bli kanonbra tror jag. Stort lycka till på nya jobbet nu! Kram kram

Ann sa...

huset vid kullbacken: tack för dom peppande orden!
när man sitter hemma själv med barnen så blir ens värld ganska liten. jag inser att dom flesta har detta som vardag. att man vänjer sig. trots att det inte är kul alla gånger så är det så det är. och man får göra det bästa av det.
som tur är har jag en man som kan ställa upp och har flextid. så den biten kan jag släppa iaf.

hoppas det löser sig till det bästa för dig så småningom. gråtande barn kan ge en så dåligt samvete, trots att man vet att dom har det bra.



alla bäckar små: jobbet skall bli kul att börja på. det känns inte alls ångestladdat. inte mer än som brukligt vid nytt jobb. och ja- jag känner att jag måste vara superduktigt nu när jag har blivit vald.
det jobbiga är att släppa taget om barn och hem. men det kommer att gå bra! annars får vi planera om.

kram o vi hörs efter helgen!!



mamamekko: tack för orden! det har verkligen hjälp och gett mig perspektiv. att folk har det så här och klarar det fint. att man njter mer av den lediga tiden med barnen.
men det är ju en era jag lämnar: småbarnsmammalivet. för ett nytt där jag förväntas jobba seriöst. innan var det mest för att dryga ut föräldrapenning.;)

men det MÅSTE gå bra. tänka positivt!

kram o ha det fint!!!

Anonym sa...

Jösses vad vacker familj jag har. Undra hur man hade sån tur.
/Maken

Ann sa...

maken: puss på dig oxå!