Surkärring...

Nej- det är inte jag som är sur utan kärringen i lampaffären! Jag är väldigt artig av mig och brukar inte kalla folk för kärringar (hon kommer inte se det här ändå, verkar inte vara typen som surfar runt bland bloggar)
Det blev som jag befarade vid lampbytet, nej värre faktiskt. Hon tittade (snarare stirrade) och tyckte det var väääldigt konstigt att plastdelen var trasig. Det var väääldigt konstigt att det hade hänt för hon hade tittat igenom delarna och såg inget trasigt vid köpet. Observera att lampan bestod av typ 50 lösa delar.
- Påstår du att jag ljuger sa jag.
- Nej, oohh nej, bara att det var väääldigt konstigt att hon inte hittade den andra biten som var av.
Men hallåå, det kanske var fabrikationsfel!?!
- Nu skall jag vara snäll och ge dig en ny? Snäll hon? Tror inte det snarare rädd, för jag hotade med att låta min man komma tillbaks!
Jag vet, inte så moget att hota med maken men han är så bra på att hantera såna situatioener. Typ låta saklig, behärskad och inte börja böla...